femtioelfte

Väldigt sällan (som tur är) men så bara händer det, jag känner mig oerhört anti, jobbet, livet i stort, blä! och då kommer också frestelserna för det onyttiga som ett brev på posten. Det började redan på jobbet, vi hade mackor till våra deltagare på jobbet och även till oss om vi vill, blev så jäkla sugen, men jag lät bli. Samma sak när det började närma sig lunch, (ingen matlåda, mitt fel, dålig planering, för det fanns hemma) hjärnan började snurra, jag skiter i det här, jag går på "Donken" Tip Top - Kebabtallrik, Subway, macka m.m. Jag gick en sväng på stan då i stället, gick förbi Meriot, de har en jättegod lasagne på onsdagar, nej lät bli, och flera ställen därtill, gick förbi ytterligare en Mcdonalds, men nej, jag lät bli. Jag gick förbi Hemmakväll - lösgodis till kvällen kanske, nej, jag lät bli Det blev så att jag gick tillbaka till jobbet utan att göra något annat än att gå, väl där så åt jag några skinkskivor i stället. Men jag är fascinerad av mig själv när de här tankarna kommer. Och jag vann kampen mot mig själv idag :) Bra Steffe