femtioelfte

 

På mer än ett sätt, dels så har hösten tagit ett kraftigt strupgrepp om vårt kära land, dels så är jag totalt kraftlös på drivkraft och motivation. Jag måste då uppenbarligen vara väldigt nöjd med mig själv. Men det är jag inte! Idag skulle vågen ha visat 117,1kg och den visade 120kg. Nu börjar det snart bli en riktig utmaning att fixa det till jul! Men jag orkar inte!!!! f-n! Jag vill orka, men jag är helt paj, efter att jag lagt sonen vid ca.20:00. Det finns ingen energi, utan det är mer känslan av att F-ck it! Skit samma! Inga bra signaler.

 

Jag ska! Jag ska! Jag ska!

 

Ännu en tung vecka skall bekännas! Snart känns det som att jag måste välja, ska jag skita i alltihop eller bita ihop och kämpa järnet. Ja, jag vet att jag är en velputte, och någon har kallat mig patetisk. Men det är inte så jäkla lätt alla gånger. Jag vet vad jag ska göra! Jag vet hur jag ska göra! Jag vet vad jag mår bra av! Och ändå så väljer jag att inte gå ut, jag väljer att kvällsfika, jag väljer att äta onyttigt! Detta är aktiva val av en någorlunda :) klok man som vet vad som händer om jag går vänster eller höger. Suck! I morse var jag 2,5kg ifrån målet för dagen. 120,1kg som skulle ha varit 117,6kg. Så nu kära Steffe får du faktiskt bestämma dig, du kan välja att gömma dig bakom det faktum att sonen är lite jobbig just nu, men han somnar faktiskt varje kväll ca.20:00 och då finns det tid att gå ut och gå! Så det så! Men du gör det aktiva valet ( i nuläget) att sitta kvar i soffan och tröstfika eller vad det nu är. Jag undrar om jag har en släng av en depp eller något! Det finns bara ett sätt att hindra detta ras. Det är att slå i bromsen och återgå till det fantastiska som jag faktiskt har gjort bra förut. Heja Steffe frisk humör...... :)

   
 

 

Hösten!

 

Denna embargliga årstid, sommaren bakom sig, höststormar, regn och rusk. Det brukar jag inte ha något problem med, och faktiskt inte nu heller. Varje årstid har sin tjusning. Men det var inte det jag skulle skriva om!

 

Utan defakto att jag är helt utan kraft, lust, motiovation och jävlar anamma. Jag vet orsaken och jag ska jobba på det. Det beror på att vi fått tillökning och att denna underbara varelse (Märta) blir en månad idag. Nej! Det var inte juste, Märta har ingenting med min brist på allt just nu. Utan det är min förstfödde som tar all energi just nu. 3-års trots och en släng av svartsjuka har gjort att han har förvandlats till ett monster. Usch! När jag kommer hem från jobbet, vid 17-tiden, så börjar kampen. Den håller på till ca. 20.00 och sedan är Steffe som en urvriden disktrasa, totalt tömd på kraft och energi. Jag vet att jag måste stålsätta mig och "bara" ge mig ut, det kommer, det kommer.

 

Vågen i morse då? undrar ni kanske? Målet för dagen var 118,1kg och den stod faktiskt på 118kg. Räddningen tror jag kan vara att jag trots allt ändå cyklar till jobbet (1,3mil t/r) , vilket gör att jag får lite gratis motion. Men om jag ska lyckas till nästa onsdag, då målet är 117,6kg, så får jag nog läcka på ett kol och inte "vara" trött.

 

:)

 

Från den senaste vägningen till idag, så är jag besviken på mig själv. Jag har tappat fart, jag kan skylla på att jag precis blivit pappa igen och att det måste prioriteras lite annorlunda då. Men det finns trots allt möjligheter, fast på lite andra tider. Jag vet att jag kan vara väldigt kreativ och finna lösningar på detta. Sedan underlättar det nog inte att det har blivit pizza, Max och Pizza Hut på fem dagar! Men å andra sidan kan jag se det så att jag har koncentrerat dessa besök och att jag nu kan ge blanka f-n i att göra det på minst en månad. Vågen i morse visade 119kg! Jag har alltså gått upp 1,3kg. Nu vet jag ju vad jag behöver göra för att till nästa vecka nå 118,1kg. Plattan i botten och handen i kaklet. Kom igen nu!